...and the songs getting louder each one better than before.

Vickan är i London! Detta firade vi genom att gå ut och brakfesta.
Först var jag, Tilda och Elin i Hyde Park och myste. Det blev många roliga skratt kan man säga. Mestadels åt mig. Bara för att jag råkade hamna i Dillmans säng.
Vi promenerade sedan bort via Green Park och st James's Park till Leicester sq station där vi hoppade på tunnelbanan hem till mig.
Jag svirade om till festkläder och sedan drog vi in mot stan. Träffade Michelle och Vickan och drog vidare mot Roadhouse. Snackade lite med vakterna som nu alltid känner igen mig. De släppte in oss gratis.
Vi satte oss vid ett bord och började dra in drinkar. Jag lyckades även med bedriften att sätta i mig en hel taco tallrik själv (en sån som säkerligen är gjord att delas mellan tre). Svepte ner det med en Margarita och kände mig som en riktig mexican;).
Gick sedan lös på en LA Walk of Fame (för många sådana brukar sedan leda till en London Walk of Shame).
Payade notan och drog vidare mot baren. Beställde en Becks, snackade lite med Pete och headade meot dansgolvet med Elin. Undertiden hade en ful, full karl börjat ragga på Vickan. Hon drev med honom för fulla muggar men det fattade ju inte han. Underbart.
På nått vänster sen lyckades vi hitta en amerikanare (eller om han hittade oss..lite oklart). Han tyckte iaf att vi förtjänade tequila shots. Och om det vart tequila shots. Jag slutade när det var som roligast vilket nog var tur. För de andra fyra vart asknack.
Och nu kommer dte bästa (eller dte värsta). Vid halvtvå ungefär var jag nykter som en ekorre igen och upptäcker till min förskräckelse att både Tilda och Vickan är borta. Rusar till baren och frågar Scotty om han sett dom. Pratar med alla vakter jag känner, letar på toan, jaa överallt. Samma resultat; "NEJ"!. Paniken stiger lite så efter att ha försäkrat mig om att Elin och Michelle kommer hem säkert så börjar jag knalla hemmåt och leta på vägen.
Hinner cirka hundra meter så kommer en vakt gående med Vickan. En Victoria iklädd enbart t-shirt och strumpor. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och ropar bara "Vickan, för i helvete, va fan är dina byxor?" Vickan fnissar och trycker fram "Schennnnny, jag haj inga bykschooor på  miiij". När jag slutata skratta och återfått behärskningen inser jag att dte inte är så smart att hon springer runt byxlös i covent garden. Vakten överlåter collit Vickan till mig och vi gåt på byxjakt. Ganska snart hittar jag damens byxor och en stund senare även hennes jacka och skor. Får på henne kläderna och börjar vandringen upp mot Tottenham Court Road. En promenad som brukar ta 10 minuter - det tog oss 40! Stuvar in henne i en taxi hem till hennes vandrarhem.

På morgonen idag ringer Vickan runt tio tiden och undrar hur hon kom hem igår. Klockan två sågs vi i Angel. Det blev många skratt kan jag säga när jag berättade hela historian för henne.

Ikväll ska jag jobba och fylleasen ska komma till On Anon och dricka redbull vodkas. hahaha