"Tack för kriget mote de kloka, för virvlarna i håret, för svaren på gåtorna du la i min hand."

FATIMA
Tack för alla skogsgalopper, för din kramgohet, för att jag alltid fick pyssla med dig. Tack för att du alltid flög över alla hinder och att du inte slängde av mig alltför mycket. Tack för att jag fick sitta i din box, i ditt hem, när jag var ledsen. Och tack för att du alltid lyssnade. Du  var nog den bästa lyssnaren! Du avbröt aldrig, kom aldrig med några klysché artade invändningar. Du tog en nypa hö, skrapade med hoven, frustade och förstod. Tack för att du alltid fanns där!

Förlåt för att jag svek dig. Att jag satte mig själv och min världsliga nyfikenhet framför dig.Förlåt att jag drog till Lodon och förlåt för min längtan efter att bli urban och internationell. Du fanns alltid där för mig. Och så var inte jag där för dig när du var sjuk och dålig. Och du undrade säkert vad du gjort för fel. Förlåt för att jag inte kramade dig och berättade för dig att allt skulle bli bra nu, att smärtan skulle försvinna.
Förlåt för att jag inte berättade för dig om världen du skulle komma till efteråt. Världen utan trafik och buller, spön och sporrar, världen utan hagar som begränsar en. Landet där det alltid är grönt och somrigt. Där det finns obegränsad tillgång till äpplen, morötter och gräs. Världen som Astrod Lindgren skrev om. Nangijala "på andra sidan stjärnorna".
Jag hoppas att du är där nu och har det bra. Och att Grim och Fjalar tar hand om dig.