And the people they were dancing to the music vibe
Vickan är i London! Detta firade vi genom att gå ut och brakfesta.
Först var jag, Tilda och Elin i Hyde Park och myste. Det blev många roliga skratt kan man säga. Mestadels åt mig. Bara för att jag råkade hamna i Dillmans säng.
Vi promenerade sedan bort via Green Park och st James's Park till Leicester sq station där vi hoppade på tunnelbanan hem till mig.
Jag svirade om till festkläder och sedan drog vi in mot stan. Träffade Michelle och Vickan och drog vidare mot Roadhouse. Snackade lite med vakterna som nu alltid känner igen mig. De släppte in oss gratis.
Vi satte oss vid ett bord och började dra in drinkar. Jag lyckades även med bedriften att sätta i mig en hel taco tallrik själv (en sån som säkerligen är gjord att delas mellan tre). Svepte ner det med en Margarita och kände mig som en riktig mexican;).
Gick sedan lös på en LA Walk of Fame (för många sådana brukar sedan leda till en London Walk of Shame).
Payade notan och drog vidare mot baren. Beställde en Becks, snackade lite med Pete och headade meot dansgolvet med Elin. Undertiden hade en ful, full karl börjat ragga på Vickan. Hon drev med honom för fulla muggar men det fattade ju inte han. Underbart.
På nått vänster sen lyckades vi hitta en amerikanare (eller om han hittade oss..lite oklart). Han tyckte iaf att vi förtjänade tequila shots. Och om det vart tequila shots. Jag slutade när det var som roligast vilket nog var tur. För de andra fyra vart asknack.
Och nu kommer dte bästa (eller dte värsta). Vid halvtvå ungefär var jag nykter som en ekorre igen och upptäcker till min förskräckelse att både Tilda och Vickan är borta. Rusar till baren och frågar Scotty om han sett dom. Pratar med alla vakter jag känner, letar på toan, jaa överallt. Samma resultat; "NEJ"!. Paniken stiger lite så efter att ha försäkrat mig om att Elin och Michelle kommer hem säkert så börjar jag knalla hemmåt och leta på vägen.
Hinner cirka hundra meter så kommer en vakt gående med Vickan. En Victoria iklädd enbart t-shirt och strumpor. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och ropar bara "Vickan, för i helvete, va fan är dina byxor?" Vickan fnissar och trycker fram "Schennnnny, jag haj inga bykschooor på miiij". När jag slutata skratta och återfått behärskningen inser jag att dte inte är så smart att hon springer runt byxlös i covent garden. Vakten överlåter collit Vickan till mig och vi gåt på byxjakt. Ganska snart hittar jag damens byxor och en stund senare även hennes jacka och skor. Får på henne kläderna och börjar vandringen upp mot Tottenham Court Road. En promenad som brukar ta 10 minuter - det tog oss 40! Stuvar in henne i en taxi hem till hennes vandrarhem.
På morgonen idag ringer Vickan runt tio tiden och undrar hur hon kom hem igår. Klockan två sågs vi i Angel. Det blev många skratt kan jag säga när jag berättade hela historian för henne.
Ikväll ska jag jobba och fylleasen ska komma till On Anon och dricka redbull vodkas. hahaha
Livin' la vida loca
Pratade med syrran lite i måndags. Hon påpekade försiktigt att jag är dålig på att blogga. Inga invändningar mot detta.
Pratade med lite annat löst folk samma dag och alla verkar tro att jag går festdöden till mötes. För att förtydliga detta...
1. Jag har ett heltidsjbb! Heltid i London är inte som en normal 40 timmars vecka i Sverige. I teorin - visst. I praktiken är heltid allt mellan 50 - 80 timmar i veckan.
2. Jag jobbar inom barindustrin. Förtydligat innebär detta att jag jobbar där ANDRA festar.
3. Jag jobbar inom barindustrin. Förtydligat innebär detta att jag jobbar NÄR andra festar.
4. När jag slutar nångång mellan 02-05 på morgonen är de flesta ställen tro det eller ej - STÄNGDA.
So no worries mates! Jag knarakar inte, drar inte shootar bakom baren med kunderna, förbrukar inte en liter vodka i veckan och knaprar inga rosa tabletter med söta gubbar på.
Men klart vi festar! Jag är 20 år, bor i London och vill ha kul! Kul hade vi t ex i lördags. Då drog jag och fröken Elin till Roadan för att fira att jag hade en lördagsnatt off och att hon var tillbaks i London. Inledde med b@1 och sedan bar det av. Väl framme på¨Roadan körde vi "I dare you..." Sjukt rolig lek. Elin kirrade två gratis drinkar till oss + kanske en framtida date. Jag var tvungen att shaka lite ass med ett slemmo med ring i örat. "Jobbba på det", tyckte Elin och gick på toa. Två sekunder senare kom slemmot fram till mig och gav mig en öl. "Det gick ju smärtfritt" tänkte jag ch visade glatt min Corona för Elin. Mission complete.
Drog hem vid stägning och skulle hoppa på bussen mot min nya lya. Jaa, jag harv förresten flyttat. Så nu vet ni det. I mitt inte helt nyktra tillstånd var jag dock inte helt säker på vart jag skulle. Virrade därför bort mig lite - vilket resuterade att jag sov 2,5 timmar innan jag skulle upp och jobba på morgonen.
Söndagen jobbade jag från 9-19. Sen svirade jag om till partystassen och skuttade i illfart up Great Windmill Street och in på b@1 ikväll igen. Heeey, varför bryta ett vinnande koncept liksom. Där var vi för att fira Josses birthday bash. Drack drinkar och hade trevligt. Vid 23.30 drog jag och Elin till Roadan igen. Göttade oss över att vi förmodligen skulle vinna kvällens upplaga av "I dare you...". Sen slöt Henke och Johan upp. Dansade, hade kul, drack. Vid stägning drog vi hem alla fyra till Chapel bar....det här kommer nog bara förstås av 3 personen: Eliin Andersson, Vickan P L och Tilda (i den mån hon löser bloggen). Johan och Elin gick och la sig. Kvar var jag och H och rätt som dte var ...........
Ikväll kommer förövrigt Vickan:) Då ska vi rocka loss. Först ska jag dock till agencyn och slakta min gala landlord. En gammal kär replik kommer till användning igen..."THIS IS WAR"
Så stryker vi ett sträck över det förra inlägget! + Sverige
Visst låg det lite sanning i det att mån ga åker hem, men jag har ju en massa vänner kvar; alla på On Anon, Vickan, Agnes, Sara, Josse, Carro, Tom, Raj, eventuellt Marcus och Henke (not too sure about that) och sist men inte minst TILDUS - my room mate.
Annars kan jag avslöja att jag faktiskt gått och blivit med karl. Han är rätt så känd så det är lite känsligt fortfarande. Men va fan, här är en liten bild på oss.
Inte fan trodde ni att jag skulle gå och bli mrs Di Caprio??
Jag är även nyligen influgen från Sverige. Efter mer än 6 månader här ute på ön så packade jag en liten väska och åkte till landet lagom några dagar. Riktigt kul och mysigt har jag haft.
Landade i Köpenhamn på fredagen runt lunchtid och hoppade på ett tåg mot Halmstad. Väl där hämtade mamma mig och sen så gjorde jag inte så mycket mer än att spela lite gitarr och sova. Och om jag sov länge...
Nästan hela kördagen spenderades uppe i Hylte i Hannas och Ians nya lya. Kul hade vi. Och ian har fått ett nytt smeknamn "kräk-ian" är numera epitet han går under. Nää, men det var en trevlig inflyttningsfest där alla var fulla och glada.
På söndagen satt jag på hästryggen igen efter nått års uppehåll. Och fy i helvete va kul det var. Blev nästan lite sentimental där när jag skuttade runt på Fatima. Den hästen var mitt allt hela min uppväxt <3. Hade jag inte vart en sådan vildhjärna med behov av ständig förnyelse och av att se hela världen så hade jag nog fortfarande tillbringat halva dygnet i stallet för hon är ju bara så gosig den lilla pollen.
Måndagen då...vilken underbar dag är allt jag har att säga. Och vilken underbar mamma jag har. Hon överraskade nämligen mig med att ta med mig och syrran på dags spa ute i Tylösand. Massage + ansiktsbehandling och tillgång till poolerna, bastu och massa färsk frukt. Jag kände mig som en helt ny människa när vi packade in oss i bilen för att åka hem. Gör mysigt!
Nu är jag då alltså tillbaks i London och Flat 6 Edington igen. Och väntar på att Tilda ska avge ett livsteckan.
Imorn vill jag till Road House.
Det var mys hemma i Sverige, men dte var faktiskt skönt att kkopmma tillbaks till pulsen hemma i London med.
Hemma är inte en plats. Hemma är där hjärtat finns - eller där bitar av hjärtat finns.
