London I love you, I do, I do, I do.
Men ändå sen flatmate Tildus drog till thailand har det känts lite ensamt. Eller det började kanske redan när Jaimee tog sitt pick och pack och drog tillbaks till Australien. Eller ännu tidigare - när föränddringarna på hostelet började komma. Dave sparkades, vilket följdes av att hela personalstyrkan kickades, vilket för mig innebar att hela min världsbild förändrades. Alla spontana besök där, allt häng med personalen, alla förfestkvällar, allt bus översovande hos de nya kursarna - jaa, allt bara tog slut.
Sen drog Jaimee hem, Michelle flyttade till ett inte alls lika mysigt hostel, Emelie returned to Stockholm, Anton drog tillbaks med. Snart drar även Skåne-Carro hem, kanske även Josse. Vilket innebär att vi är fem stycken kvar från kursen, av de ursprungliga 21! Och det känns lite ensamt.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur vi hemma i Sverige tycker att det är så förbannat konstigt att alla invandrare packar ihop sig i små getton tillsammans. Vill de inte bli en del av den svenska kulturen eller vad? då borde de kankse göra ett försök att bryta sig loss från sina landsmän och flytta in i "svenska kvarter". Jävla segretion. Men...så här är det. När man kommer till ett annat land så är det en trygghet att umgåps med dem som pratar samma språk som du gör. Man tyr sig mer eller mindre omedvetet till dom. På gott och ont naturligtvis, för när de tröttnar och drar hem till tryggheten igen så upptäcker man till sin förfäran att man är rätt ensam. Visst, man kan språket typ flytande, man har bostad, jobb och bankkonto. Man är anpassad men ändå så jävla oanpassad. För när sanningen ska fram så känner man egentligen inga riktiga engelsmän. Jag har haft så fullt upp med att umgås med vännerna från kursen och från hostelltiden att nu när alla drar så börjar vänner antalet sina. Och just därför kan jag förtillfället inte låta bli att känna mig väldigt ensam. Är det inte lite lustigt att man kan känna sig ensam och osedd i en stad med 9 miljoner invånare som så gott som alltid sjuder av liv?

Jag tänker verkligen inte ge upp, men just nu är det faktiskt inte roligt. De andra i lägenheten är konstant fulla eller höga, jobbet är jag fasligt trött på och jag saknar Tilda. På köpet är jag nydumpad och faktiskt riktigt ledsen över det.
Inna har jag alltid blivit småirriterad på alla gamla vänner i Sverige som alltid undrat när jag kommer "hem" och hälsar på. Missunsamma jävlar har jag tänkt, fattar ni inte att jag BOR i london nu eller. Just nu tar jag tillbaks det. Det ska bli riktigt skönt att komma HEM till lilla skithålan Torup för några dagar. Umgås med gamla vänner, gå långa promenader med mamma, ratta Bödde ut till Vilshärad för att sen gå barfota i vattenbrynet. Fika med Hanna på Espresso House, spela gitarr i flera timmar, kanske åka ut till Fatima och rida lite.
Fuck it...just idag är jag trött på storstads anonymitet (om det ens är ett ord) och behöver en kram!

Det känns säkert bättre imorn!


jag och sötsyrran

Josse och Elise har vart här:) I fredags hämtade jag upp dom vid Liverpool street och så åkte vi och köpte vin, jordgubbar och twix och åkte hem till mig! Låg bara och pratade skit och somnade hyfsat i tid!
Lördagen var jag tvungen att jobba så damerna sysselsatte sig själva så gott de kunde. Efter att vi alla strosat runt i supermysiga Camden några timmar drog jag till arbetet och dirigerade damerna via Regent's street mot Oxford circus och Oxford street. Där kan man sysselsätta sig. Efter jag jobbat klart drog vi ner mot Covent Garden. Jag hittade en assnygg, äldre stor handbaggageväska (liten resväska). Kommer passa perfekt när jag ska till Sverige några dagar i april:)

Kvällen var sen ägnad åt party! Inledde med några drinkar på Dirty Martini innan vi tog det säkra före det osäkra och drog till alltid lika roliga Roadhouse:) Elise hittade ragg och jag och Joss shakade ass med sju galna fransmän skuttandes i en ring omkring oss...."I am from Tolouse! Have you ever been to Tolouse? Would you like to kiss a guy from TOOOLOOUUUUSE?" Hahahaha.
Agnes och Ellen försökte även göra sitt bästa gällande att supa ner mig! Trippel vodka med lite redbull...är inte alltör gott nej!
När Roadan stängde vid tre drog vi till Donken - och satt kvar där i typ 2 timmar av nån anledning. På söndagen hände inte alltför mycket. Åkte en massa tunnelbana och lämpade av Josse vid Liv.street igen. Hon skulle då tyvärr åka hem:P På kvällen jobbade jag så Lisen fick hänga med sin date:)

Igår åkte Elise hem, men innan dess var vi i Hyde Park och åt Sushi. Sjukt mysigt!

Nu är jag då ensam i lägenheten igen eftersom Tilda, den gottegrisen, är i Thailand! Så tänkte försöka tvätta lite nu innan jag ska till Primark med Vickan och leta gröna kläder. Det är ju St Patric's day idag så vi ska se ut som Leprechauns:)...och viktigast av allt! Dricka massa Guiness!


så här ser jag för övrigt ut när jag rockar med Elvis

Eller vad sägs om den här: "Men det är juu aldrig vårat fel att dejterna aldrig utvecklas till nått mer. Det är ju bara det att en ensam liten man inte kan leva upp till våra krav, så de tvingar oss att leta vidare på annat håll".

Skämt å sido, det ligger faktiskt något i det. Jag har under mina snart 21 år aldrig träffat en kille som kan hålla mitt intresse vid liv. Antingen är de helt personlighetslösa, klängiga, kontrollerande, hjärndöda eller allmänt weird.
Inte har jag för höga krav heller - all I want is somebody to dance with me.
Give me rock'n'roll, a bit of poetry, some action, mystery and a whole lot of fun så kanske jag är med.

Tills dess....

vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan

vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

vi är gårdagens kärlek och stora i orden
som vaknar med skräck och panik under borden
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
vi är lördagens änglar och söndagens knott
vi är dom som förbannar det gråa i grått
vi är rastlösa änglar och virvlande dårar
vi är dansande clowner på ont och gott
vi är inga yuppies med feta cigarrer
vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen ...

vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
vi är rastlösa själar som irrar i skogen
vi är dom som är kungar om natten på krogen
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt att
vi har solen i ögonen ...

De har faktiskt landat nu! Och om bara några timmar ska jag träffa dem. Äntligen, efter 6 månader kommer mamma och pappa hit:) Woho.
Oj,oj,oj vad jag ska krama dem!!!!